Efter semesterekonomi
Vi är nog inte unika i att ha lite extra tunn plånbok när semestern närmar sig sitt slut. Men det stressar på. Nu är vi ju en bit efter hälften på vår skuldsanering. Två år kvar. Tre år är avbockade. Ett år rullar ju på rätt så snabbt, visst. Om ett år är det ett år kvar och fyra avbockade. Då är det ju nästan ingenting kvar. Så två år är ju nästan ingenting X 2.
Men nu börjar jag oroa mig för att det är något som strular till det på slutet. Tänk om vi missar ett belopp någonstans så avbryts allt när det är så lite kvar. Tänk om någon av oss blir utan jobb så vi inte kan betala som vi ska. Tänk om, tänk om, tänk om.
Tänk om vi om två år är helt skuldfria! Tänk om vi om två år har kvar lite cash!
Tänk om vi om två år kan unna oss!
Tänk om vi om två år är hela igen!
Tänk om vi om två år är fria!
Att slippa känna sig som en lite sämre människa. Att slippa känna sig som lite smutsig. Att slippa säga till barnen att vi inte har råd, att det går inte just nu, att vi måste kunna köpa mat, att vi också vill det handlar inte om det men vi har inte pengar, just nu.
Tänk att kunna lämna in bilen på verkstaden utan att få lite ont i magen. Att kunna resa, ut och äta, säga ja när barnen vill till Liseberg, Kolmården, London. Kunna spara till något litet större.
Två år kommer gå fort, eller hur. 24 månader. Det är ju som en julkalender. Öppna en lucka i månaden.
Kommentarer
Trackback
