Inget ännu.

Och nu har jag betalat räkningarna för maj månad.
Det är så otroligt skönt att se att det finns ltie pengar kvar efter att räkningarna är betalda. Men det känns ju skitjobbigt att inte betala på våra skulder. Tänk om det blri avslag, då börjar vi ju snacka ännu värre läge än vad det var innan. För då borde det väl ha tillkommit avgifter, räntor och så??..
Fast då är det väl ok att skicka in en ansökan igen, bara att börja om så att säga...
Borde ha kopierat ansökan som vi skickade in. Det tog ju ett tag att skriva den.
Nåväl, häng inte läpp än. Vet ju ingenting om vad kf beslutar om. Kanske går de på handläggarens linje och anser att vi visst är i behov av sanering.

Borde snart vara klart...

Men det är en fordringsägare som har haft invändningar.... Så det har gått vidare till någon annan avd. på kf om jag förstått rätt....

Men just nu så känns våra problem så petitessartade.

Kankse är dumt av mig, men ibland har jag så svårt att ta ekonomiska problem på allvar. Kanske för att jag har ett skyddsnät i familjen. Inte för att vi på något sätt slösar eller drar på oss nya skulder, utan mera att på samma sätt som jag gör allt för att mina barn ska ha det bra så ser våra föräldrar till vårt bästa och bjuder på mat ibland, köper ett par skor till barnen eller så. Pengar är ju bara pengar.

Livet, hälsan och kärleken det smäller så mycket högre och är så mycket mera värt att lägga tid och energi på. Alltid!

Kärlek <3

Hej hopp..

händer inte så mycket just nu. Väntar på att få veta om skuldsan. grå igenom eller inte. Tycker fortfarande att det där brevet från ombudet var aningens märkligt utformat, men jag kollade med vår fantastisk trevliga kontaktperson på Kfm och h*n tyckte visserligen att det var ett annorlunda utskick men det var ingen konstigt och skulden är fortfarande med i saneringen och kommer inte blir något annat. Så det känns skönt.

Tänk att man kan må mycket bättre bara man tar sig mod att ta tag i jobbiga saker.... Inte bara ekonomiska jobbiga saker utan andra saker som kan vara jobbiga också. Känns så jäkla skönt att känna att jag inte bara håller mig ovanför vattenytan utan snarare svävar ett moln låååångt över.

Visst, det är inte klart med saneringen än, och det är tuffa år framför oss, men ändå. Jag ser så hoppfullt på framtiden. Det är ju ändå en jäkla skillnad på att ha utmätning på lönen eller att ha skuldsanering. Jäkla skillnad om man har ett jobb där man kan jobba lite extra i alla fall...


Fick ett märkligt brev

Känns inte riktigt helt ok.

En av fordringsägarna berättar i ett brev att skulden är överlåten till ett annat bolag, och de vill att vi skriver på att papper angående detta. Känns inte bra! Tänker jag inte göra innan jag har kollat upp om det är relevant att vi gör det.

Är bara orolig att de motsätter sig vår skuldsanering om vi inte skriver på. Men det är väl ändå Kf som beslutar!?!..

Idag är det den 3 maj, om skuldsaneringen går igenom så ska vi betala första gången i slutet av denna månad. Så nu är det inte så lång väntan längre.... Borde ju höra något kanske redan under nästa vecka... =)

Tre veckor

har de på sig.

Fordringsägarna. Tre veckor. Sen vet vi. Wow. Trodde att det skulle ta mycket längre tid än vad det har gjort. Det var ju inte så länge sedan som vi såg allt i becksvart och levde med insikten att vi kommer att få dras med våra skulder för resten av livet. För vi har ingen möjlighet att betala av i sån takt att vi ska hinna leva också. Och nu är vi nästan i hamn. visst, 5 år med avbetalningar, men det känns likom som ingenting jämfört med resten av livet. Vi har ju ungefär 30 år i arbete kvar, och om 5 år så får vi behålla hela våra löner. =)

Nu håller vi allt vi har och hoppas att ingen har någon märklig invändning så att vi kan köra igång och börja betala av och trippa framåt.

RSS 2.0