Nä, men är det inte dags att betala räkningar snart?
Tänk att något som har varit verkligen ångestladdad kan vända och blir något kul!
Så himla skönt att kunna bocka av betalningarna, veta att alla får det de ska ha. Slippa ha det dåliga samvetet tyngt över sig då det inte finns utrymme att betala in mer än lägsta nivån.
Ok, det blir inte så mycket över, men det gör inget. Ingen förväntar sig mer än det uträknade beloppet och skulderna växer inte längre. Det finns ett slut. Bara för ett halvår sedan så var det en klibbig nedåtgående spiral som drog oss neråt fast vi kämpade uppåt. Eller som en blött slibbig hoppborg som man ska upp på och bara glider av hela tiden. Nu känns det som att sitta på en vackert vitt fluffigt moln och dingla med benen.
Det här kommer att blir så bra! Så himla bra!
Borde hitta på något
60 månader låter ju inte så mycket, 5 år, 60 inbetalningar. Borde ju hitta på något kul för att fira varje inbetalning och vägen närmare skuldfrihet. Men vad?
Får lura lite på det. Nu längtar jag lite till att betala räkningarna för augusti så jag kan bocka av 2/60. =)
Vänligen tag plats, resan börjar nu
Så känns det i alla fall. Att nu, nu börjar det. Det som vi gått igenom innan, för att komma hit det var förberedelser för äventyret vi ska iväg på nu. I fem år. Vart ska vi då? Tja, vi får väl se vad vi bestämmer oss för efter vägen. Det är ju inte alltid man har millimeterplanerat sin resa och visst är det som så att många gånger så är resan själva målet, inte vart man hamnar. =)
Vi har nu officiellt skuldsanering, vi har gjort vår första inbetalning och nu är det 59 kvar. Vi är på väg. Framåt. Tänk år sex, om vi fortsätter att sätta undan samma pengar då har vi ju råd att åka till medelhavet, eller Thailand eller nåt. Wow!!
Är så himla tacksam och glad, känns som vi har vunnit en miljon. På ett sätt har vi ju det, inte vunnit men ändå,
