insolvensia

Förra sommaren, mitt i semestertiden så blev det klart med vår skuldsanering. Det var en sån lättnad. En sån otrolig lättnad. Visst, fem år är fem år och det låter rätt länge. Vi kommer att vara fem år äldre, barnen kommer att vara fem år äldre, men vad gör det? Vad gör det? Om fem år så är vi ju skuldfria och vägen dit är ju så mycket lättare nu. Nu vet vi ju vad vi har att betala varje månad, och vi vet vad vi har att göra av med. Inget dåligt samvete för att vi inte betalar in lite extra till någon utan gott samvete för att vi betalar in det vi ska och kan spara lite på ett sparkonto. Kunna plocka från sparkontot för att kunna unna oss något litet någongång ibland. Kunna säga ja till barnen för en gångs skull. Och nu har det gått lite mer än ett år. Så då är det fyra år kvar. Året har ju så klart gått väldigt fort. väldigt fort. Semestern för i år närmar sig sitt slut och vi mår bra. Riktigt bra. Bättre än någonsin. Livsglädje, kraft, energi, vilja, ork, lycka och kärlek. Massor med lycka och kärlek. Det är inte fett, men det är koll på läget!