Räkningar betalda.

Kylskåp och frys är påfyllda.

Kom an livet, jag är på gång igen. ;)

Tack till Mannen i mitt liv för att du är så underbar och ser mina behov, innan jag själv gör det.

Det tog enormt mycket energi att ta tag i skulderna och se dem i vitögat. Det är inte dags för frimärke och postlåda ännu då en, den största av dem alla, saknas. Men sen är det bara att posta. Och vänta.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0